Varje morgon när min klocka ringer blir jag lika full av förundran över hur(?) min man har kommit upp ur sängen... Det är nämligen så att ansvaret på att han skall komma upp ur sängen vilar just på mig... Då han tillhör kategorin som har en extremt god nattsömn så är det inte mycket som får liv i honom nattetid. Så makens väckarklocka står alltså på MIN sida sängen och sedan är det jag som får ruska liv i honom kl 04.30 varje morgon, innan jag snabbt faller tillbaka i koma... Och varje morgon när sedan min egen klocka ringer förundras jag över hur har han kommit upp? Känner att detta är ett lite oroväckande moment i vår vardag... Den dagen lär nog komma när vi ligger där som två grisar och trynar vidare....

I går såg jag honom! Lilla Tage! Redan hemkommen från BB. Nu hade jag turen att få uträttta ett ärende åt föräldrarna så det var helt legitimt att komma in och beskåda underverket! Så söt! Jag kan aldrig sluta förundras över hur små fötter dom små liven har! Finns det något så gullig som babyfötter?

I morgon skall vi bege oss till Herretorp Qarn för att fira svågerns 40-års dag. Skall bli jättemysigt med en lill-semester. Kanske vi kan få till ett besök hos Selmas uppfödare också. Fast först har Filip en fotbollsmatch att klara av. Den kan vi ju inte missa! :-)

Trevlig helg!

 

Ingbritt

30 augusti 2009 14:34

Å vilken match det blev sen! Bra kämpat av grabbarna! Mormor var stolt!

 

Carin

30 augusti 2009 19:44

Mamma med! :-) Han skjuter ju inlägg och hörner som självaste Beckham!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...