Så här dags på året har ju kräftorna varit aktuella. Just kräftor är något som väcker starka barndomsminnen till liv hos mig. Kräftfiskepremiären var en av årets absolut viktigaste dagar i min barndom! Kom som god tvåa efter jul...

Vi i den lite yngre generationen hade i uppdrag under sommaren att se till att det fanns mört till dagen D. Så många timmar tillbringade jag i Lilla Björken metandes efter agn tillsammans med min kära faster och hennes make. Därifrån har jag många, roliga och oförglömliga minnen...

Så var det då dags! Äntligen! Vi begav oss hela klanen Gustafsson ner till sjön där vi hade tillgång till kräftfiske. Lika säkert som ammen i kyrkan, var att det alltid fanns en gigantisk påse med grillade revben. Där satt vi och gnagde för att sedan springa ner till vatten brynet och locka fram kräftor med resterna. Hur spännande var det inte när man rodde ut med båten på den mörka sjön för att lyfta burarna för första gången? Hur många skulle det bli? Och nu talar vi RIKTIGA kräftor. Flodkräftor. Det finns nog inget så gott som riktiga flodkräftor. När burarna var tömda bar det av hem till farmor som väntade med den STORA grytan och så var det dags för kok. Lika förundrade stod jag där jämte henne varje år, när hon bara körde ner näven rätt i hinken och plockade upp dom svarta, krälande kräftorna! Att hon våga! Jag var livrädd att bli nypt så jag vågade aldrig ta i dom. Och så skulle dom svalna. Jag och kusinen kunde knappt bärga oss till kvällen efter. Vet inte hur många gånger om dagen vi var och lyfte i locket för att titta på dom numera illröda nykokta kräftorna.

Tur för mig att vi har snälla grannar som tar oss med på lite kräftfiske så jag får återuppleva lite gamla, goa barndomsminnen! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...