Jag tillhör ju den gruppen av befolkningen som med sorg i hjärtat inser att sommaren lämnar oss, när hösten gör sitt intåg. Fast jag har med åldern lärt mig att tycka liiiite om hösten i alla fall...

Till exempel så är ju svamplockningen kul sysselsättning! Fast det är märkligt att det kan vara så extremt tråkigt att rensa svamp... Jag sitter fortfarande och kämpar med helgens skörd... Verkar inte finnas någon botten på korgen... ;-)

Ett utav helgens mål var ju att förvandla skimmeln till skimmel igen. I söndags eftermiddag skred jag till verket. Picasso dansade runt gårdsplanen av glädje... NOT! Han har bara inte insett hur skönt det är att ducha.... En timma senare stod han där bländande vit igen. Gud, vad han är vacker! Matte tittade stolt på honom.

I går kväll gick jag upp till hagen för att titta till min vita häst... Då var han inte fullt så vit längre... Den förbannade kraken hade ju givetvis hittat hagens enda lerhög, så stora jordkockor satt kvar långt uppe på ryggen... Och det blev ju inte bättre av att maken gick bakom och gapflabbade och undrade -Hur kunde du vara så dum att du köper en vit häst?!?