För några år sedan i samband med att jag insjuknade i min sjukdom, inträffade, för mig, en märklig sak. En dag kom det fram en kvinna till mig på byn och säger: - Vi har ett litet stipendie till dig. Som en liten uppmuntran för att du har haft det så tufft nu.

Det visar sig att för ett antal år sedan så fanns det en man i Fritsla, som jag inte ens vet vad han hette, som testamenterade sina pengar till en fond, som skulle gå till Fritslabornas väl. Vilken fin gest till alla oss Fritslabor!!!

Jag fick mitt stipendie och funderade ett tag på vad jag skulle göra med det. Jag blev faktiskt enormt glad när jag fick stipendiet och det kändes som en stor uppmuntran! Efter ett tag beslöt jag mig i varje fall för att köpa en tavla för pengarna. Valet föll på en akvarell av Eva Gill Davidson och det kändes ännu bättre då Eva också är Fritslabo och på så vis gick pengarna ännu en gång till en Fritslabo.

Hur som, varje gång jag tittar på min tavla så blir jag glad. Inte bara av motivet, utan den påminner mig om historien runt den. Så mitt uppdrag till er i dag; skaffa er en egopryl som ni blir uppriktigt glada av att ha eller se!

Ha en underbar fredag och njut av höstsolen!