I går kväll hade vi en riktig familjekväll. Alltså en sådan riktig vardags-familjekväll. Barnen hade läxor båda två OCH kom i håg dem i tid, med viss hjälp.... Jag satt med Filip och hjälpte honom med matte och Mårten och Matilda satt och läste hennes läxa på andra våning. Sedan lagade vi kvällsmat bestående av pannbiff och gräddsås. Till detta avnjöt vi svärmors goda lingonsylt. Gott!!! En klar favorit i det här huset! Det kändes otroligt skönt och avkopplat att bara umgås över vardagssysslor utan en massa aktiviteter...

Och så fick vi ju celebert besök av vår lite lätt smutsige granne... Stackar´n, det är inte lätt när kroppen börjar ge upp. Jag gjorde ett försök att övertala honom att gå till Vårdcentralen. Får se om jag lyckades...

Och vips! Så var det måndagmorgon igen... En helg går så otroligt fort! Mårten och Anders har snyggat till dikeskanterna längs vägen bakom vår ladugård. Det hela började med att vi var tvugna att gräva ner en permanent elkabel för att förse hästhagarna med tillförlitlig ström... Batteridriven strömförsörjning funkar så där... Och det märker Ronja... MEN, fast jag vågor knappt säga det, sedan vi satte på den "riktiga" strömmen har hon blivit i hagen...  

Nu har vi bara dom andra projekten kvar... Carporten står fortfarande och väntar på sina plattor... Men sättsanden är hemma. Vi måste bara komma till skott... Och så vill jag greja innomhus oxå... Ja, listan kan göras lång... Vi får nog ta ett planeringsmöte! Vart skall vi förlägga det tro?

Några av vår äpplen....

Vilken helg vi har haft! Heeelt underbart väder!!! Jag kanske gillar hösten ändå....

Måste visa er Matilda och svärmors solrosor... Är dom inte fantastiska???

Som vanligt så har helgen sprungit i väg ganska fort... Började dagen med att agera domare i hopptävling nere i paddocken. Efter det bar det av hem för att laga lite lunch. Sedan stack jag med Filip på säsongens sista fotbollsmatch. Dom har verkligen spelat bra nu på slutet, så förväntningarna var höga... Kanske för höga... Eller så hade grabbarna redan tagit ut segern, eftersom det har gått så bra dom sista matcherna... För i dag blev det storstryk mot Örby. Sån´t svider. Huvudena hängde tungt... Lite synd om dom var det allt, men det gäller att spela hela matchen... Extra tråkigt är det, för deras suveräne tränare David, har anmält att han avsäger sig sitt uppdrag. En eloge till David som ensam har slitit och gjort ett fantastisk jobb med och för grabbarna!!! Tack David! Du är fantastisk!!! Synd att det inte finns fler som  du!!! Eller? Finns det någon annan där ute som känner dig hågad att ta på sig rollen att träna ett gäng glada P12-grabbar? Anmälningar mottages tacksamt!!!

I dag var det Elfsborgsdagen på Borås Djurpark. Maken fick biljetter via arbetet, så vi fick ju snällt ställa upp och åka med. Barnen var lyckliga och förväntansfulla! Träffa alla idoler! Jag och Mårten var väl så där lyckliga med tanken på det fina vädret och att det brukar dyka upp si så där 8000 personer... Och vi som med åren har utvecklat någon slags socialfobi och inte längre trivs i allt för stora folksamlingar....

Första ångestattacken infann sig på infarten till parkeringen. När vi såg att det kl 10.10 var kö ut ifrån parkeringen,insåg vi ganska snabbt det meningslös att svänga in på den sidan vägen... En snabb manöver, och så parkerade vi på andra sidan vägen... Nästa ångestattack kom när vi skulle ställa oss i entrékön. Den var då någonstans mellan 300 - 400 meter lång... Lugn, bara lugn... Intalade vi oss... Det gick förvånansvärt bra. Väl framme vid entrén stod Mattias Svensson och hälsade välkommen. När han såg Filip skickade han upp näven och gjorde "high five"... Gissa om Filips dag var gjord! Han strålade som en sol....

Tredje ångestattacken infann sig vid det första autografbordet.... 100 meter lång kö för att få en autograf av Daniel Mobaeck och Helgi Danielsson.... Tom Filip insåg det omöjliga... Så vi knödde oss vidare... Mellan allt folk skymtade vi några elefanter som var på ett strålande humör! Dom kastade lera för glatta livet! Men sedan ordnade det upp sig. Vid kommande autografbord var det rimliga köer. Barnen fick träffa i stort sett hela laget.

Men när vi var på väg ut inser Filip till sin fasa att han inte fått Stefan Ishizakis autograf... -Det var nog han som satt vi bordet vi aphuset, säger Mårten... Vi tittar på varandra och inser att det finns nog ingen utväg mer än att gå tillbaka...

Med siktet inställt på Stefan vänder vi mot strömmen och går tillbaka och mycket riktigt, där satt han. Dagen var räddad! Så kunde vi två bönder äntligen få återvända hem till lungets sköna vrå i Finabo....

För några år sedan i samband med att jag insjuknade i min sjukdom, inträffade, för mig, en märklig sak. En dag kom det fram en kvinna till mig på byn och säger: - Vi har ett litet stipendie till dig. Som en liten uppmuntran för att du har haft det så tufft nu.

Det visar sig att för ett antal år sedan så fanns det en man i Fritsla, som jag inte ens vet vad han hette, som testamenterade sina pengar till en fond, som skulle gå till Fritslabornas väl. Vilken fin gest till alla oss Fritslabor!!!

Jag fick mitt stipendie och funderade ett tag på vad jag skulle göra med det. Jag blev faktiskt enormt glad när jag fick stipendiet och det kändes som en stor uppmuntran! Efter ett tag beslöt jag mig i varje fall för att köpa en tavla för pengarna. Valet föll på en akvarell av Eva Gill Davidson och det kändes ännu bättre då Eva också är Fritslabo och på så vis gick pengarna ännu en gång till en Fritslabo.

Hur som, varje gång jag tittar på min tavla så blir jag glad. Inte bara av motivet, utan den påminner mig om historien runt den. Så mitt uppdrag till er i dag; skaffa er en egopryl som ni blir uppriktigt glada av att ha eller se!

Ha en underbar fredag och njut av höstsolen!

I kväll har vi genomlevt en annorlunda afton... Helt stilla, helt tyst... TV:n har gått sönder. Paniken sprider sig! Ingen TV!!! Vad gör vi nu?!?

Vi satte oss alla fyra likt en rad fågelholkar och visste till en början inte riktigt vad vi skulle ta oss för. MEN på grund av den uteblivna underhållningen från TV:n tvingades vi att umgås i stället! Till en början ganska ovan känsla, men efterhand en ganska behaglig upplevelse. Att få prata till punkt. Utan att bli avbruten av någon hysterisk person som givetvis tror att just DOM är den nya idolen... Jag kan nog faktiskt rekomendera alla att testa detta. Som ett expriment. 

Jag kan många gånger känna att jag och maken inte hinner prata ordentligt med varandra. MEN om man lät TV:n vara avstängd så är man nog på rätt väg... Man slipper ju åtminstone se Anna Anka som för övrigt är veckans snackis... På något sätt återkommer disskutionen kring fikabordet alltid till Anna Anka! Ett som är säkert är att hon har lämnat eftertryck! Jag har fortfarande inte riktigt kommit underfund med om det bara är humor på låg nivå... Ett är då säkert! Hon står för allt det jag INTE står för!!!

Idag får jag sällskap utav Selma på jobbet. Det har ju gått strålande innan så jag hoppas att hon har vett på att sköta sig lika duktigt i dag.

Däremot var hon lite lätt pinsam i går eftermiddag... Gick bort till grannen för att prata lite. När Selma förstod vart vi var på väg blev hon överlycklig! Hem till Kira! Min bästa kompis! Åtminstone tycker Selma det, är inte övertygad om att Kira är av samma uppfattning... Selma söker förbrilt på gårdplanen efter Kira... Ingen Kira i sikte... Vi knackar på och går in, varpå Selma gör en fasansfull upptäckt... Kira är inte hemma! Hon har åkt med Husse! När det går upp för Selma att Kira inte är där sätter hon sig och TJUTER som en barnunge på golvet... Vad var då meningen med att gå hit? Om inte Kira är hemma? För att trösta sig HOPPAR hon i Kiras säng och luktar förbrilt över sängen efter Kiras doft...

Hennes lekar med en fullvuxen labbe har satt vissa spår... I söndags var det  valpkurs igen. Då skulle valparna släppas lösa för första gången och få leka med varandra... Selma hade en egen lek. Välta valp... Hon sprang i full karriär runt dom andra valparna, varpå hon tog sats, sprang fram och stäckte ut framtassarna och hoppade med framtassarna rakt i sidan på kompisarna så dom kultade runt 3 varv... JÄTTEKUL!!! Tyvärr var väl dom andra valparna inte riktigt lika roade av hennes lek som hon var...

En sak som jag också tycker om med hösten är höstblommorna. Det är alltid lika kul att fräscha upp krukorna efter sommarblommorna. Antingen så har dom förväxt eller så det vanligaste problemet på de här breddgraderna, regnet.... Blommor blir verkligen inte fina av för mycket regn...

I går förbarmade min snälle svärfar sig över vår gräsmatta. Vi fick inte tiden att räcka till under helgen, så nu kunde vi snart utöka våra arealer med ytterliggare 1500 m2 slåttervall... Tack! Det ser verkligen inte kul ut med en alldeles för lång gräsmatta!

Jag berättade om vår svarta lilla monster (Ronja) som gärna tar sig en tur på egen hand... Efter en av hennes turer i helgen var tråden av på den ena hagen. När vi skulle reparera upptäckte vi hur utflyckten hade gått till väga... I slänten bakom vår carport slänger vi trädgårdsavfall, vilket även inkluderar ett antal äpplen... Det var det någon som hade upptäckt... Nu skall ni veta att slänten är tvärbrant! Men det hindrar inte en liten, tjock och envis shettlandsponny! Det var ganska lätt att följa hennes färd i slänten och vad som var målet var inte svårt att räkna ut...

Ha en underbar dag i höstsolen!