Och så var det fredag igen! Fast idag kännd det så där... Skall gå på begravning i dag. Man blir påmind om sin egen dödlighet. Och jag har ju själv sett den i vitögat i och med min sjukdom. När läkararen står jämte sängen och talar om för dig att det enda val du har är kortison och cellgiftbehandling annars... Då är man inte kaxig.... Jag var tidigare en notorisk medicin-vägrare och har alltid haft den åsikten att man skall vara försiktig med medicin. MEN nu har jag ändrat åsikt. Jag har tack vare medicin fått en andra chans och det är jag sååå otroligt tacksam för!!!

Utan medicin vet jag vart jag hade befunnit mig, men tack vare små piller kan jag i dag leva mitt liv precis som innan jag blev sjuk. Den stora skillnaden är nog att jag är lite tacksammare och värdesätter saker på ett annat sätt... 

Så när vaccindebatterna går heta, så vet jag i varje fall vad min åsikt är. Jag är sååå otroligt tacksam att jag lever på 2000-talet och KAN få medicin!!!

Ha en underbar fredag och ta hand om varandra!!!

 

Catrin

23 oktober 2009 08:32

Visste inte att du skulle på begravning idag. Jobbigt...Det är precis som du skriver att man blir påmind om hur bräckligt livet är och att man borde verkligen ta vara på varje liten minut! Vi hörs i helgen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...