I onsdags när jag hade plastparty här hemma kom vi att tala om samtal med prästen. Jag kom då osökt att tänka på mitt och Mårtens äkentskapssamtal med prästen. 1999 bestämde vi oss för att göra slag i saken och gifta oss. Vi hade då varit sambos i sju år och hade en liten gullunge på två år, så vid det laget tyckte vi nog att vi hade lärt känna varandras bra OCH dåliga sidor...

Så var det då dags att träffa prästen inför den stundande högtiden. Vi åkte dit, glada i hågen och slog oss ner inför något som vi förmodade bara skulle vara lite prat kring själva cermonin. Men det blev vi ganska så snart varse om att det inte var...

Nu hade vi kommit på äktenskapssamtal. Allt eftersom samtalet framskred fick vi fullständigt vränga in och ut på oss själva... Analysera våra goda sidor, och våra mindre goda sidor... Jag och Mårten blev svettigare och svettigare... Vi försökte svara så gott vi kunde eller så gott vi trodde att prästen ville höra...

Till slut kommer då samvetsfrågan: -Och hur många ggr om dagen ber ni? Varpå det blir knäpptyst i rummet... Jag känner så smått hur paniken stegrar sig inom mig och slänger till slut ur mig: - Jaa... I praktiken kanske det inte blir så många ggr, men det finns ju i tanken! Jag känner i samma ögonblick hur Mårten sakta vrider på huvudet och iaktar mig i från sidan...

Efter en och en halv timma kan vi totalt uttömda kliva ut i från pastorsexpeditionen. På väg mot bilen vänder sig Mårten mot mig : -Inte visste jag att du kunde ljuga såå bra!

Så fick han se en ny sida av sin blivande fru... Men vita löger är väl tillåtet???

Ha en underbar fredag!!!

 

Camilla

20 november 2009 14:14

Ha ha ha ha :) Men han tillät er att gifta er i alla fall? Även om ni var så slarviga och tom hade en liten guldklimp - men han/hon hade säkert kommit med storken :)

Vårt äktenskapssamtal var också ganska allvarsamt...men vi blev visst godkända :)

Ha en go helg - kram Camilla

http://www.lantlivpaholm.blogspot.com

 

Carin

20 november 2009 14:30

Vi blev visst godkända, tillslut... ;-)

Självklart kom han med storken... Men det lite tragikomiska i allt i hop var, att 1 och ett halvt år efter vårt bröllop, nåddes vi av ryktet att vår käre vigselpräst hade gått skilda vägar med sin fru...
Så kan det vara i bland... Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...