I vårat stall har vi en liten kattfröken som uppnår den aktningsvärda åldern av 16 år... Månsan är en mycket försynt liten fröken, som nog väljer sitt umgänge... Överst på listan står nog Anita, vår hyresgäst i stallet. Så fort Anita svänger in på gårdplanen, så sitter Månsan i stalldörren. Dom har en väldigt speciell relation, Anita och Månsan. Anita förstår precis vad det är Månsan vill ha. Tittar Månsan lite uppofrande på Anita och jamar, ja då vet Anita att det är torrfoder hon efterfrågar. Sätter sig Månsan vid Anitas fötter och sträcker upp tassen, ja då är det dags för gos. Som sagt, dom två kommunicerar helt utmärkt. Som god tvåa, kommer väl jag... Då det är jag som serverar fröken mat två ggr om dagen.... Men jag har liksom inte rikitgt tid att stanna upp och prata med henne på samma sätt som Anita gör.

Men jag kan också förstå vad hon säger... Härom veckan så talade hon om för mig att nu får det vara nog med Mjau, alltså kattmaten Mjau. I 16 år har hon ätit Mjau utan stora protester, men nu var det stopp!!! Hon tittade förudmjukat på mig när jag kom med maten, vände på sig och gick utan att ha ätit en bit... Då förstod jag att något är fel... För om det är något Månsan är noga med så är det mat... Så jag föll dit och det blev som reklamen säger: - Whiskas, om katten själv får välja!!!

Ha en underbar fredag!!!!

 

catrin

11 december 2009 08:12

Hon är för härlig, Månsan! Nu var det slut med Mjau. Kan i och för sig förstå henne efter 16 år! Våra fröknar här hemma har gillat att jag var på julfest i onsdags med jobbet för det har serverats angenäma rester som till och med föll den sparsmakade Speja i smaken! Ha en trevlig fredag!

 

Carin

11 december 2009 08:21

Visst är dom för go´a! Då återstår det att se om Husse oxå tänker på sina flickor i kväll, och kommer hem med fickorna fulla.... ;)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...