Det har varit dåligt med bloggande under den här dagarna. Helgen har varit helt intecknad med umgänge och MAT....  I går trodde jag en stund att jag hade förvandlats till en boa konstriktor, för jag kände ett STORT behov utav att bara ligga och päsa på soffan.... För mycket mat helt enkelt...

På tal om mat så fick jag djupa samvetskval i onsdag, när jag plockade upp den nykokta skinkan ur grytan. Sonen uppenbarade sig i köket. -Du har väl köpt en ekologisk julskinka, mamma? Sannningens minut uppenbarade sig.... Hmmm, nej, Filip, jag har inte gjort det..... -Då skall jag inte ha någon julskinka! svarade sonen och lämnade köket. Och han har banne mig inte rört julskinkan. Jag gillar när man är principfast. Har man bestämmt sig, så har man!

Min lilla julängel som jag ärvt efter mormor....

Jag önskar er alla en god fortsättning!

 

Jenny

26 december 2009 21:53

Hej Carin!
Varför äter man såå mycket mat till jul..jag känner mig oxå helt däst, hihi!

Vilken klok son du har som vill ha ekologisk skinka!
Det känns som om barnen är mer medvetna än oss vuxna, Tindra brukar oxå be oss köpa ekologiska varor!

Ha en mysig söndag vännen!

kraam Jenny

http://www.hemmapakrakered.blogspot.com

 

Anne

26 december 2009 22:39

Känns som att jag känner igen mig. Nu är jag så trött på denna julmat, vi tog nog det sista ikväll. Man pyser och jäser hihi. Helt rätt av sonen, hm jag har inte heller köpt ekologiskt...

God fortsättning till dig/ Kramis Anne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...