... till galenskap, så måste nog förra veckans rea-historia beskrivas....

Två gånger om året äger den så rum.... Rean... Dit folk springer, man ur huse för att förhoppningsvis göra det där fyndet... Alla med ett uns av modeintresse och en viss svaghet för märken beger sig dit... Hänger på låset, om det så är klockan 6.00 dom slår upp dörrarna....

I år var rean belagd till självaste trettondagen och skulle inte börja förrän kl 10... Lungt, tänkt jag... Satte siktet på att hänga på låste klockan 10.... Men på väg fram till byn, från Finabo, är det någon som inte kan köra som det krävs i backarna till och från Finabo i vinterväglag.... Och står på tvären över vägen och där får jag alltså snällt stå och vänta tills dom har lyckats att flytta på sig.... 10 minuter försenad anländer jag så till butiken... My good.... Varje människa med ett uns sunt förnuft hade vänt i dörren.... Men inte jag.... Kastar mig huvudstupa in bland de övriga entuiasterna i jakten på ett fynd... Mellan hyllorna kan det spanas allt från vanligt folk som jag, till höjdare inom svenskt näringsliv... Alla i VILD jakt på de rätta plaggen... Nu är damavdelning förlagd till ovanvåningen av butiken, så efter att ha knöt sig igenom bottenplanet bland alla män lyckas jag äntra trappan och ta mig upp till det övre planet....Där är det, om möjligt, ännu trängre.... Pust... Nu gäller det att ta span på rätt hylla... Försöka buffa, knuffa så smidigt som möjligt framåt med små små myrsteg.... Taktiken är sådan att KASTA dig över ALLT som är tänkbart.... Buffa dig runt i butiken, med plaggen på armen, fundera, kläm, känn och bestäm... Står man vid rätt hylla brukar det inte ta många sekunder innan första plaggen kommer flygandes TILLBAKA in i hyllan efter att ha åkt ett varv runt övervåningen på någons arm... Det är DÅ det gäller att hålla sig framme! Men första gången jag såg MIN tunika på väg in i hyllan, stod jag två kärringar bort, dvs jag nådde inte ända fram.... Nästa jägare var framme och högg bytet omdelbart! F......n! Men slipad som jag är tog jag sikte på tunikan, hängde på varvet runt och när den sedan NÄSTA gång var på väg in i hyllan DÅ slog jag till! YES, den blev min....

Sedan var det bara kassakön.... Men det är en annan historia......  

 

Milla

10 januari 2011 20:47

Jättefin Carin...den va värd det förstår jag!!
Kram

 

Ingbritt

10 januari 2011 20:49

Ja, du var ju otroligt tapper! Vi fick andnöd och gick ut och Matilda lovade att hon ska aldrig gå till den affären någon mer gång...

 

Jenny

11 januari 2011 19:50

Aaaahhh vad fin!! Definitivt värd att vänta på! :)

Ha en mysig kväll Vännen!

Kraam Jenny

http://www.hemmapakrakered.blogspot.com

 

Anja

22 februari 2011 08:38

bra jobba Carin! så fin tunika er det verdt å kjempa for.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...