Jippi! I dag på lunchen behagade solen visa sig!!! Yes!!! Jag slet åt mig kameran och rusade ut i trädgården....

En som villigt ställde upp som modell var Ville.... Helst allra längst ut i äppleträdet.... En dag KOMMER han att trilla ner, det är jag säker på... :D Men han har en konstig förmåga att känna efter när grenarna sviktar FÖR MYCKET och har hit intills inte drattat ner... Än......

Nu är det bara matte som skall lära sig ny kamera och ladda ner i rätt format så jag kan få över bilderna till bloggen.... Suck.... Hade ju så fina bilder på killen, där han hängde ytterst i grenverket, men då var filerna FÖR STORA..... Ja ja..... Bara att plugga på.....

 

Ingbritt

8 februari 2011 21:03

Ja, det är bara att träna på! Men Ville lille är väldigt fin, där han spanar från sin utkiksplats!

 

Milla

8 februari 2011 21:36

Du ställer in bildstorlek i kameran så de blir lagom stora till webben...lycka till.
Kram.

 

Att vara någons fru

9 februari 2011 07:59

Det är den viktigaste saken man lära sig; att minska bilder *s*

http://www.attvaranagonsfru.se

 

Min plats i solen

9 februari 2011 15:21

Vilken härlig bild vännen! :) Och vad bra att du har motiv som gärna ställer upp. Det är viktigt när man övar. ;)

När du köpte din kamera Carin, fick du då inte med en skiva med Canons bildhanteringsprogram som du kan arbeta i? Själv tycker jag att det har funkat bra. :)

Ha en fin dag kära du!

Kram Lotta

http://minplatsisolen.blogspot.com

 

Jenny

9 februari 2011 15:35

Bra spaningsläge han har där Ville:)

Kraam Jenny

http://www.hemmapakrakered.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...