.... över det faktum att jag under hela tiden sedan jag blev sjuk, 2005, har haft ett och samma team av sköterskor och läkare som har hjälpt mig under resans gång...

I dag var det dags för den årliga kontrollen hos läkaren. När jag sitter i väntrummet så sticker sköterskorna in ansiktet och ler och säger: -Hej Carin! Hur är det? Jag är för det första grymt imponerad att dom känner igen mig, jag har ju faktiskt inte satt min fot på avdelningen på ett år, sedan värmer det sååå otroligt mycket... Att man blir sedd som person och inte bara ett personnummer i mängden... Att jag sedan har haft SAMMA läkare från det att jag blev akut inlagd fram tills i dag, känns näst intill otroligt! Så otroligt skönt att som patient, slippa dra historien från början till slut, om och om igen.... Jag är väldigt nöjd med den vård jag får på reumatologen och dess fantastiska personal. Känner mig oerhört trygg, under deras "vingar"... INGET lämnas åt slumpen! 

Att jag sedan fick besked om att jag får trappa ner Imurel till 75 mg / dygn gjorde ju inte saken sämre!:D Jippi!!!