… kan stundtals var svårt att förstå sig på… Vi är många, många som de senaste veckorna har sörjt, undrat och funderat… När någon rycks ifrån oss hastigt, mitt i livet, då kommer funderingarna… Genom en oerhört tragisk trafikolycka som tog tre liv, förlorade en kvinna sin make, två fina flickor sin pappa och vi en kär vän…

I dag är det dags att följa vår vän till den sista vilan…

Men mellan tårarna och funderingarna har jag ständigt återkommit till några ljusa minnesbilder som jag vill dela med mig av… Bilderna som jag bär med mig… Av en varm, generös och omtänksam vän…

Vår son Filip hade dragit ute en tand hos tandläkaren… Ett ingrepp som förvandlades till en riktig pärs… I en och halv timme… När vi vara klara klev vi rätt över gatan och in på ICA varpå J var den förste vi mötte. J uppmärksammade att vi såg tagna ut och undrade förstås vad som stod på. Jag berättade vad vi hade gjort och Filip visade upp sin svullna kind… Varpå J utbrister: -Vänta! Och så rusar han ut på lagret… Tillbaka kommer han med en blågul fotbollströja till Filip, som genast sken upp som en sol. –Här! Här får du, nu när du har varit en sådan kämpe! Och J kunde verkligen veta vad en blågul fotbollströja betyder för en fotbollstokig grabb, mitt under pågående VM… Passionerad fotbollsälskare som J var…

Eller som när Elfsborg hade vunnit Allsvenskan och charken var tapetserad med löpsedlar som löd: ”SM-GULD” och J räckte över en löpsedel som var ämnad åt Filip med ett stort, stort leende på läpparna…

Eller med den självklarhet som J alltid såg till att alla hade något i glasen att dricka eller att barnen hade en glass i handen…

Tack för att vi fick förmånen att ha dig som vän!