Och ÄNTLIGEN fick jag ett samtal från djursjukhuset!!! Selma var pigg nog att få åka hem... Matte slängde sig i bilen för att åka och hämta hem den  lilla guldklimpen.... Och det kom nog nästan en tår i ögonvrån på matte när en liten Beagle rusade genom korridoren och kastade sig i den väntade mattes famn... Och med en svans som inte ville sluta vifta... Men sedan fick jag en blick från fröken som sa -Kom nu matte! Nu rymmer vi från det här stället! Så Selma tyckte att vi snarast möjligt skulle bege oss till bilen... Och så fort matte tog i bakluckan var det en Beagle som stod med framtassarna mot stötfångaren, väldigt mån om att få åka med....

Väl hemma i Finabo igen var det en liten svans som aldrig ville sluta vifta.... Det hade säkert inte gått någon nöd på Selma på djursjukhuset, men det gick inte att ta miste på att hon var väldigt, väldigt lycklig över att vara hemma igen...  Så matte fick något som trycket sig mot benet och att klappa på.... 

Ha en bra torsdag!

 

Milla

17 november 2011 07:58

Åh de är väl för söta...vad vore livet utan dessa små liv. Ha en fin torsdag du också och kram till Selma.

M

 

anna

17 november 2011 12:08

Men kolla in blicken!!! Hahahahah vilken go jycke!!!

Skönt att hon är hemma igen :)

Torsdagskramar Anna

http://coolaannna.blogspot.com

 

anne

17 november 2011 22:00

Åhhhhh säger jag bara:) Vilken blick hihi/ Kramkram A

http://stjarnorochchampagne.blogspot.com

 

Lotta

18 november 2011 02:55

Å!!!

Så go hon är, och äntligen hemma. Skönt Carin. Njut av att ha er älskling tillbaka igen och kram till dig och Selma

http://www.charmigacharlie.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...