... är något som lätt kan uppstå, i synnerhet om den ena parten är en hund och den andra katt....

I Finabo har vi som de flesta känner till, en levnadsglad beagle, som tycker att livet går ut på att jaga och leka... I stallet har vi två katter, var av den ena katten, Ville, anser att det är HÖGST orättvis att han är förpassad till stallet... Så han gör allt som står i hans makt, för att ta sig in genom ytterdörren hemma hos oss. Vilket har lett till att vi numera, har ett ganska lustigt sätt att gå ut genom dörren på... En skosula, upptryckt i lagom katthöjd, för att slippa sparka av oss skor och ge oss i väg på kattjakt genom hela huset, när tanken är att vi är på väg ut.....

Men annars har vi väl mer och mer ruckat på det där beslutet om att katterna skall hålla till utomhus... Allt som oftast är det en svart hankatt som FÅR slinka med in och glida ner bakom skohyllan och flyta ut som en stor pösmunk på värmegolvet.... Att valet är BAKOM skohyllan är väl mest för att få ligga i fred för beaglen....

Men jag har de senaste veckorna sett en tendens i Villes beteende... Att han liksom mer och mer försöker tänja på SITT område, dvs utöka reviret från BAKOM skohyllan till lite mera FRAMFÖR skohyllan.... Och när begalen kommer framrusande är tillflycktsorten inte långt borta....

Men härom dagen hade Ville tydligen bestämmt sig... Med bestämda steg tågade han rätt in i köket och sjönk med en otrolig självsäker min ner på köksmattan.... Han tyckte att han hade hittat sig en ny plats.... I typ två sekunder....

Beaglen får syn på katten.... Varpå svansen FRENETISKT börjar vifta.... I väg efter favvo-leksaken som hon sedan KASTAR på katten! Här skulle lekas! Dock var inte Ville fullt lika övertygad som Selma, utan vände upp ansiktet med ett lika avmätt uttryck, som endast katten Gustav skulle åstadkommma... Men Selma lät sig inte nedslås utav detta... Om den dumma katten inte begrep att det var dax för lek, när hon KASTADE leksaker på honom, så kan man ju alltid HOPPA lite på honom för att få honom att fatta.... Kan säga som så, det tog inte många mikrosekunder innan katten satt bakom skohyllan igen och blängde SUUUURT.......

Som sagt, det där med kommunikation är inte alltid så lätt..... :D

Ha en bra start på veckan! Kram