Ni som har hängt med ett tag här, har ju genom åren tvingats ta del av ett antal soluppgångar... Och för er nytillkomna kan jag berätta att jag har någon slags konstig lidelse för just gryningen.... Älskar att se solen gå upp... Vilket innebär att man får vara ganska morgonpigg på den ljusare delen av året... Men så här års, så hinner ju klockan passer bra över 6 på morgonen, innan vi ser dagens första strålar... Och lyckan är EXTRA stor, då lite morgondimma behagar infinna sig och sprida magiskt ljus över bilderna....

YES, var min första tanke när jag tittade ut i morse, men övergick snabbt i noooo......

Förvisso var himmlen blå, men inte alls den där magiska dimman som jag ville ha.... Lite sur återvände jag in och återgick till morgonkaffet..... Men när kaffet var uppdrucket slängde jag åter en blick fram åt byn och då fick jag bråttom......

Medans jag satt vid frukostbordet och sörplade kaffe, hade dimman sakta smygit sig upp i från ån.... Och en ny magisk morgon infann sig.....

Och långt där borta ser jag siluetterna av mor och son....

Kan det var så att dom förväntar sig få något??? I trav kommer dom över äng mot mig..... Så fina.....       

Så bara på några ynkliga minuter fick jag helt andra förutsättningar....

Så kära läsare.... En ny radda med morgonbilder!!! :))