... väcks inom mig, efter de senaste dagarnas avslöjanden.... Och då tänker jag närmast på hästhistorierna här i bygden....

En mycket märklig historia kring utlånade/skänkta hästar som, om nu fakta stämmer, har fått åka i princip raka vägen till slakteriet, sedan den nye ägaren/lånaren har hämtat dem.....

Allt är så märkligt och inte utan att man tar sig en funderare både åt ena och andra hållet...

Hur har det kunnat bli så här??? är frågan man ställer sig.....

Att vi i sinom tid kommer att få veta hur den här historien förhåller sig rent juridiskt, det är jag övertygad om, men moraliskt.... Vem har gjort rätt, vem har gjort fel?

Det här med ägaransvar är en komplicerad fråga... Och uppenbarligen när det gäller en gammal häst... Kanske är det svårt att ta beslutet, att nu är det dags att vandra vidare till de gröna ängarna.... Och i stället lånar man ut/skänker hästen vidare.... Till ett livslångt hem....

Det enda jag har att säga i det läget, följ din vän på vägen! Så vet man själv EXAKT vad som händer..... Hur svårt beslutet än må vara, men man lägger i vart fall inte över hästens öde i någon annans händer.... Ett öde som i många stakars hästar fall, har slutat på en transport till Italien.... Jag ryser vid bara tanken.....

Så mitt råd för dagen, tänk er verkligen NOGA för, innan ni lämnar er hästs öde åt någon annan.....