Sagt och gjort.... En del av gårdagen ägnades åt mitt kära skafferi, som nu skall förvandlas från en total katastrof till ett ljuvligt, ljust underbart skafferi som man ser i alla heminredningstidningar. Den sista tiden har jag haft en känsla av att allt från gamla kartonger som skall till återvinningen till nästan urdruckna flaskor med starkare drycker i stort sett har flutit runt där inne i ett oorganiserat kaos.... Och hur sjutton kan det alltid, så fort, bli helt fullt med kartonger??? Är det någon mer som dras med problemet? Berget växer på nolltid!

Men till att börja med så skall här målas.... Ett vitt härligt skafferi.

Och så skall hyllplanen fixas.... Inte nöjd med lösningen vi har nu.......

Och sedan skall jag FÖRSÖKA organisera allt innehåll.... Så det blir ett ljust ljuvligt skafferi, precis som man ser i alla tidningaar.... He he.....

Ha en bra start på veckan!

En helt oplanerad söndag, att fylla med vad man vill..... Bullbak? Ridtur? Pyssel? Nej, nu vet jag! Jag skall börja med skafferirenoveringen! Japp, så får det bli....

Årets först nattfrost mötte oss när vi tittade ut i morse.... Blir det likadant i morgon, får jägarna klä sig varmt, när det är dax för årets älgjakt....

Gårdagen ägnades åt Hästmässa och den stora atraktionen var ju så klart Tobbe Larsson och hans följeslagare Nicke. Fantastiskt duktiga! Alltid lika roliga att titta på.

Men på kvällen i går var det dax att fira mor och far, som firar inte mindre än 40-årig bröllopsdag! Wow... 40 år..... Det är mycket! Vilket får mig osökt att tänka på att det är någon som snart passerar ett magiskt streck.... Oj oj oj......

Ha en härlig söndag!

.... som i kväll tex.... Sitter och förhör sonen inför morgondagens tyskaprov... Så ringer telefon.... -Aaa... Mmmm.... Just det....

-Mamma.... Jag skall sälja kakor i morgon.... Hembakta.... För ungefär 200 kr....

Så det blir för mamman OCH sonen att ställa sig att slänga i hop kakor som i försäljningsvärde kan inbringa ett värde för, typ 200 spänn...

Kan ju säga som så här.... Att telefonförsäljarna som ringer hit och försöker lura på mig dyra tv-abonemang, har ingen lätt uppgift..... För jag kommer liksom aldrig till tv-soffan! :D

Att livet består av en berg- och dalbana som stundals går upp och stundals går ner, det vet vi alla som har hunnit en bit på vägen... Vi prövas alla, om än på olika sätt, periodvis....

Min kanske största prövning i livet hit intills, var när jag blev sjuk för sex år sedan... Men jag hade turen att jag lever NU, då det finns möjlighet att ställa diagnos, vilket det inte gjorde för tjugo år sedan och att jag lever i Sverige där jag har möjligheten att få vård och medicin.

I dagsläget tänker jag överhuvudtaget inte längre på min sjukdom, mer än att jag måste komma i håg mina mediciner samt ta mig till Vårdcentralen var 8:e vecka för provtagning...

Men i går fick jag en fråga: -Tycker du inte att det är HEMSKT att du måste ta mediciner? Och ärligt, nej, det gör jag inte.... Jag är tvärt emot väldigt GLAD att det finns mediciner... Tack vare dessa små piller så har jag ju fått en andra chans... En bonus som inte hade varit möjlig utan dessa små piller.... Fantastiskt....

Så jag tror att jag har en lite ödmjukare syn på livet.... Och känner en stor tacksamhet... För jag vet att inget är att ta för givet..... Varje dag är en gåva.

I Finabo har vi två katter.... Doris och Ville. Ville är en ung man med bestämda åsikter om hur dagarna skall tillbringas... Äta, sova, vakta  gårdsplanen och möjligtvis jaga en liten mus....Ungefär i den ordningen.... Har han tur kan han ibland lura av syrran en liten mus, då hon har en helt annan agenda på sin dagordning.... Jaga, jaga, äta och sedan sova.....

Han agerar oxå vaktpost, då han gärna intar dörrmattan och noggrant studerar vem som försöker inta Finabo... Omöjligt att göra det utan att genomgå Villes närgångna kontroll...

Annars när han vill vara lite mer diskret intar han buskarna och ligger där under och lurar ända tills man är riktigt nära inpå, DÅ rusar han fram för att se om hans skräckinjagande person möjligtvis kan skrämma någon lite... I varje fall hoppa till.....

Som sagt, han har i varje fall tagit det till sin uppgift att hålla koll på gårdsplanen så inte vilket löst folk som helst passerar....

I går kväll skulle Matilda ta sig en tur på Ronja.... Uppenbarligen ingick Ronja i skaran löst folk, som Ville inte tycker skall husera hur som helst på vår gårdsplan..... Vi ser i ögonvrån hur katten kryper i hop för att sedan komma studsande på sidan mot Ronja.... Med ryggen krökt för att inge respekt.... Ronja? Hon bara fnös.... - Jösses......

... nya utmaningar.... Och VIPS hade vi måndag morgon igen.... Kan säga som så här, i går kväll satt det en trött, men mycket nöjd familj som summerade söndagens händelser....

En liten ryttare som hade tagit ett för henne, stort steg, att våga tävla med sin ponny för första ggr.... Och med hem fick hon två rosetter... Lyckan var total....

En fotbollsspelare som i säsongens sista och kanske avgörande match lyckades peta in ett av målen... Och kanske kanske vinner grabbarna hela serien! Beror på hur laget, som dom har flåsande i bakhasorna, spelar sin sista match.... Spännande!

Helgerna har en tendens till att bli ganska intensiva.... Det är mycket man vill få med i programmet.... Så när söndagkväll kommer, är det faktiskt ganska skönt att krypa ner på kudden..... Men nattsömnen blev inte ostörd..... Vid ett-tiden hörde jag någon som olyckligt satt nedanför trappan och ylade... -Jag måste ut! NUUUUU!!!!  direkt översatt från Beaglespråk.... Så det blev till att masa sig ur bingen och ut med Beaglen i regnet..... Extremt sällsynt att det händer, men när hon säger till, då är det kris.....  Och för egen del tycker man vansinigt synd om sig själv och vaknätter och vällingkok nattetid känns oerhört avlägset.... :D

Ha en bra start på veckan!

.... dottern, för dagen, är nog jag mamma till.... Matilda och Picasso har för första gången startat på en Clear Round tillsammans och med hem följde två rosetter...

Picasso skötte sig utmärkt och efter första rundan i trav gick dom ut i galopp på runda nr 2....

Han saknade förstås sin lilla vapendragare Ronja och lite läskigt att vara själv ute i stora världen utan hennes trygga sällskap.... MEN Matilda och Picasso fixade det!

Stort stort GRATTIS, gumman! Kraaaam

Borta bra men hemma bäst! I varje fall om du frågar mig! Jättekul att åka i väg och se andra ställen men UNDERBART att komma hem igen!!! Och i synnerhet när det är fredag och det står mys med familjen på programmet....

I och med mammans lilla utflyckt ur boet var det några barn som fick klara uppstigningen i morses på egen hand... Lite spännande och se om dom fixade det utan att 3:e världs kriget bröt ut... Och jag kan meddela att Finabo står kvar! :D Heja er, vad ni är duktiga som klarar av morgonbestyren utan en curlande morsa.... ;-)

Vår bilresa genom ett fantastiskt färgsprakande höstlandskap gick strålande och helt utan incidenter.... Men jag svor över mig själv som glömde kameran hemma.... Attans vad många höstvyer jag gick miste om......

Ha en härlig fredagskväll!