... jaa, det var det verkligen i morses, när jag klev ut..... Oj oj oj så det tog i, i går kväll... Hela huset knakade... Det som kändes mindre lustigt, var att sonen befann sig ute på vägarna, på väg hem från Dalsland och konfirmationsläger. Men vid 20-tiden i går kväll kunde jag hämta upp honom välbehållen vid stationen....

Det blir spännande att se sig omkring när det ljusnar.... Hrm.... Jag hoppas att vi blir lite mer förskonade än efter Gudrun.....

Helgen har gått i ett rasande tempo som vanligt, men mycket beroende på att unga fröken i Finabo har haft 4 dansföreställningar att sköta... Och så klart har ju vi suttit bänkade och tittat på henne och hennes kamrater! Och oj vad duktiga dom är! Verkligen superkul att se barnen och ungdomarna! Och det finns ju faktiskt ett antal proffsdansare som håller till på dom STORA scenerna som började sin karriär där i de lokalerna..... :)

För ett år sedan var det snö och kallt.... Undrar just om det blir lite snö snart, så det bättrar på julstämningen lite?

Ha en bra start på veckan! 

 

anna

28 november 2011 08:04

God Morgon!

Skönt att stormen har bedarrat. Men attans vad glatt det var när jag gick till jobbet idag!!

Man är alltid orolig för barnen när de är på vägarna i sånt väder.

Lovisa har också dansat hela helgen. På lördag hade jag tänkt att se föreställningen. Deet ska bli spännande :)

En fin vecka väntar förhoppningsvis!

Kram Anna

http://coolaannna.blogspot.com

 

Jessica

28 november 2011 19:23

Det här var allt en trevlig blogg som jag råkade hamna på.
Det blir fler besök framöver. =)

http://jesson.bloggplatsen.se

 

Min plats i solen

29 november 2011 11:15

Hej Carin!

Ja hjälp, vilken storm det var! Den var inte att leka med inte men jag tror att många av oss har både Gudrun och Per i gott minne vilket gjorde att människor tog varningarna på allvar och höll sig inne vilket resulterade i att inga människor inte blev skadade. De materiella skadorna däremot är stora här nere i Skåne. En del har drabbats rejält. Själva hade vi tur denna gången.

Jag kan förstå att det oroliga mammahjärtat kunde pusta ut när alla var hema igen och i säkerhet inomhus. Jag hoppas att sonen hade kul på sitt läger? Och dottern har ju verkligen haft fullt upp i helgen. Mysigt att sitta där bland alla stolta föräldrar och nästan vara sprickfärdig av stolthet över sitt barn och hennes vänner.

Ja, tänk så mycket snö vi hade förra året vid denna tid. Men i år känns det som om snön är långt borta här nere i söder. Men vi hoppas fortfarande på en vit jul. Det är ju den där extra julkänslan som verkligen är pricken öve i:et. ;)

Ha en fin vecka vännen och ta hand o varandra i Finabo!

Kram Lotta

http://minplatsisolen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...