Jag har alltid tillhört skaran av männsikor som INTE gillar höst... För mig har det mest inneburit att sommaren är slut... Men med stigande ålder så har jag faktiskt börjat att hitta tjusningen med just hösten... :D Och i går hade vi en sådan fantastisk höstdag! Himmlen var blå, luften var kall och hög och naturen fullkomligt sprakar!

Min söta bloggvän Lotta, med den underbara bloggen Min plats i solen, hade en utmaning i går om att visa sin favvoritbild. Och min favorit är tagen just på hösten, i tidig morgondimma....

Jag har visat bilden förrut, men det är nog den vackraste bild som jag har lyckats att ta....   

Önskar er alla en strålande dag!

 

milla

12 oktober 2010 06:57

Underbar bild Carin den ska du vara stolt över.
Höstkram

 

Sofia

12 oktober 2010 07:20

jag har oxå ambivalenta känskor för hösten, men den är ju samtidigt otroooligt mysig!!:-) vilken vacker bild, jag kan bara hålla med vännen!! den är helt magisk!!

stora kramen s.

http://signe-1.blogspot.com

 

meloa

12 oktober 2010 16:26

Tips om vår personliga webshop! Välkommen till www.meloa.se

http://www.meloa.se

 

Ann-Marie

12 oktober 2010 21:23

Magisk bild. Gäller att fånga höstens guldkorn.

 

Camilla

13 oktober 2010 11:37

Hej goa Carin!

Vilken helt fantastisk bild! Jag tillhör skaran som verkligen tycker om hösten. Gillar att få boa in mej och uppskattar lugnet som infinner sej.

Och när man får sådana här fantastiska dagar som vi haft det senaste - när naturen bara är så vacker så kan man inte annat än att njuta. Sedan stundar ju den mysiga julen också...Men sen - i januari och februari - då vill jag helst bara rymma:)

Kram till dej och njut!

http://www.lantlivpaholm.blogspot.com

 

Jenny

13 oktober 2010 15:27

En helt otroligt vacker bild vännen!
Den skulle du ta o skicka in till nån fototävling:)

Kraam Jenny

http://www.hemmapakrakered.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...