...hade jag och Picasso i går kväll.... Matilda och jag tog hästarna och gav oss ut på en kvällsrunda uppe i skogen. Det var heeeelt underbart i kvällssolens sista strålar... Vi njöt i fulla drag, alla fyra, tror jag.... ;-) Äntligen är isen borta från skogsvägarna och det är fullt ridbart överallt.... Det jag inte tänkte på, är att det är full tjällossning, vilket har gjort att det är underminerat på vissa ställen....

Vi kom ridandes längs vägen i härlig trav, då Picassos framben bara sjunker och grabben dyker ner på knä... Han bokstavligt talat, sprang på knäna, MEN vi lyckades hitta balansen båda två, och kom på rätt köl igen.... Milimeter från en riktig kraschlandning!

Som tur var, var marken väldigt mjuk, så han klarade sig helt utan blesyrer... Jag hoppade av med en gång och undersökte honom.... Men kunde bara konstatera att vi hade RIKTIG TUR! Så det var bara att fortsätta ridturen, om än i något mer i mitten av vägen.... :S

Bara att tacka sin lyckliga stjärna!

Ha en bra tisdag!

 

Catrin

5 april 2011 07:59

Ibland ska man ha tur! Usch, vad otäckt och vilken tur att ingen av er blev skadad! Jag ska också iväg och rida ikväll men vi ska hålla oss i "trygga" ridhuset!
Kramar

 

Jenny

5 april 2011 20:10

Hej Vännen!
Vilken tur ni hade, vad skönt att både du o Picasso klarade er oskadda!

Vilken fin bild på honom:)

Ha det gott,

Kraam Jenny

http://www.hemmapakrakered.blogspot.com

 

Att vara någons fru

6 april 2011 12:23

Usch vad otäckt :(
Men du, vad underbart det låter med en ridtur!

http://www.attvaranagonsfru.se

 

Min plats i solen

8 april 2011 10:12

Vilken tur att allt gick bra och att ni klarade er udan med hjärtat i halsgropen. Ibland behövs verkligen den där lilla skyddsängeln.

Vad fin han är er Picasso! :)

Kram Lotta

http://minplatsisolen.blogspot.com

 

Carin

8 april 2011 15:27

Visst är han fin, vår lille lortgris! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...