I vanliga fall, är jag en ganska oengagerad person... Så som folk är i allmänhet.... Inte politiskt aktiv... Ingen samhällsaktivist....

Men jag har ändå tagit mig kragen och sitter med i föräldrarådet på barnens skola. Ett uppdrag som jag tycker är fantastiskt roligt! Att få en inblick i skolans värld, att få vara ett bollplank till rektorer och pedagoger, att få en chans att ge MIN syn på skolan, ur ett föräldraperspektiv....

Vi träffas tre gånger per termin.... För en vecka sedan var det dax igen....

Men den här gången gick jag inte lika glad hem från mötet... Vi fick information om att skolöversynen i kommunen som pågått i ett år, nu var klar... Och utredningen skulle upp på politikernas bord för beslut.... Och vårt högstadie ligger risigt till.... Morgonen efter kunde vi läsa om utrednningen i lokaltidningen....

Sedan förra måndagen har min skalle jobbat på högvarv... Jag började med att kontakta Barn- och utbildningsförvaltningen för att få utredningen tillsänd mig i syfte att sprida den bland föräldrar som orkar och vill ta del...

Sedan kände jag att NU är det hög tid att vi träffas och pratar ihop oss om vad vi vill.... Därför har jag bokat Folkets Hus för ett öppet möte där alla är välkomna att delta för att diskutera skolöversynen och förslagen i utredningen....

Därav har det varit dålig verksamhet här på bloggen, men är det så att någon läser och inte har fått information så kontakta mig så förser jag dig omgående! Och jag blir verkligen jätteglad om just du har lust att komma på onsdag!

Jag har fått fantastisk hjälp av andra föräldrar här i byn att sprida informationen och jag hoppas, hoppas att vi blir många som kommer på onsdag! 

Som sagt, ibland så bara måste man!

I dag kan man på riktigt säga att våren har varit här! Vilken underbar dag..... Vårkänslorna fullkomligt sprudlade!

Och några andra som får vårkänslor så här års är ju katterna.... Ja, inte våra.... Deras kärleksliv hade jag vänligheten att avsluta för ett år sedan, innan dom ens kom på vad kärleksliv var..... Men andra katter.... Som gärna uppsöker grannskapet för att hitta lämpliga friare.....

Och så även i Finabo.... I morses kunde vi på första parkett genom köksfönstret, se hur en inkräktande katt försökte ta sig in på tomten.... I ofrättat ärende förstås... Men det komiska i kråksången var att se hur VÅRA katter betedde sig... Förra året var dom bara sju månader så här års.... Inte mycket motstånd att hurra för där, inte.... Men nu har dom ju ett år till på nacken och några kilo till i tyngd, åtminstone om man tittar på Ville.... Så lite nyfikna var vi allt på hur dom hade tänkt att ta sig an utmanaren....

Båda katterna låg jämsides fram till bersån.... Där satte sig Ville.... Lite i lagom skydd av bersån, kikade han sedan fram medan han lät sin syster sköta jobbet och jaga i väg inkräktaren.... När sedan kusten var klar, DÅ knatar han självsäkert fram.... Med en min av att : -Det här var easy-peasy..... Typ....

Kan säga som så.... Ville förvandlas för var dag mer och mer till katten Gustav.... Både i sätt och form......

Och så har vi snart en arbetsvecka till bakom oss... Swich.... Och helgen står för dörren! Och inte vilken helg som helst, utan det väntar kalas för att fira den nyblivna 15-åringen.... :)

Och jag har för första gången haft Rut på besök... Alltså... Måste säga att det var UNDERBART att kliva in hemma kl 17.15 efter jobbet i ett nystädat hus.... Har en känsla av att Rut får hälsa på fler gånger.... Jobbar man heltid och har fritiden intecknad, så är Rut en fantastisk hjälpreda... Det går inte att förneka.... För med Ruts hjälp kan man ju helt klart göra roligare saker än att städa, de timmar man är ledig....

Börjar på riktigt längta efter vår... Och vårblommor! Men jag har hört rycktas att nästa vecka... Då kommer den!

Ha en härlig helg!!! Kraaaam

I dag har vi en 15-åring i Finabo... Vart tar tiden vägen? Ja, jösses... Vår fina goa Filip är alltså 15 år....

Och firad som sig bör, med smarrig frukost och tårta... Och en bunt tulpaner fick han visst också av mamma... Men det som smäller allra högst, är ju förstås moppen.... Införskaffad i helgen... LYCKA för en 15-åring!

Och dagen till ära, får han dessutom fira i slalombacken i Ulricehamn! Friluftsdag i skolan.... Kunde inte bli bättre!

Nu är det bara körkortet som väntar.....

Ha en bra dag!

... är något som lätt kan uppstå, i synnerhet om den ena parten är en hund och den andra katt....

I Finabo har vi som de flesta känner till, en levnadsglad beagle, som tycker att livet går ut på att jaga och leka... I stallet har vi två katter, var av den ena katten, Ville, anser att det är HÖGST orättvis att han är förpassad till stallet... Så han gör allt som står i hans makt, för att ta sig in genom ytterdörren hemma hos oss. Vilket har lett till att vi numera, har ett ganska lustigt sätt att gå ut genom dörren på... En skosula, upptryckt i lagom katthöjd, för att slippa sparka av oss skor och ge oss i väg på kattjakt genom hela huset, när tanken är att vi är på väg ut.....

Men annars har vi väl mer och mer ruckat på det där beslutet om att katterna skall hålla till utomhus... Allt som oftast är det en svart hankatt som FÅR slinka med in och glida ner bakom skohyllan och flyta ut som en stor pösmunk på värmegolvet.... Att valet är BAKOM skohyllan är väl mest för att få ligga i fred för beaglen....

Men jag har de senaste veckorna sett en tendens i Villes beteende... Att han liksom mer och mer försöker tänja på SITT område, dvs utöka reviret från BAKOM skohyllan till lite mera FRAMFÖR skohyllan.... Och när begalen kommer framrusande är tillflycktsorten inte långt borta....

Men härom dagen hade Ville tydligen bestämmt sig... Med bestämda steg tågade han rätt in i köket och sjönk med en otrolig självsäker min ner på köksmattan.... Han tyckte att han hade hittat sig en ny plats.... I typ två sekunder....

Beaglen får syn på katten.... Varpå svansen FRENETISKT börjar vifta.... I väg efter favvo-leksaken som hon sedan KASTAR på katten! Här skulle lekas! Dock var inte Ville fullt lika övertygad som Selma, utan vände upp ansiktet med ett lika avmätt uttryck, som endast katten Gustav skulle åstadkommma... Men Selma lät sig inte nedslås utav detta... Om den dumma katten inte begrep att det var dax för lek, när hon KASTADE leksaker på honom, så kan man ju alltid HOPPA lite på honom för att få honom att fatta.... Kan säga som så, det tog inte många mikrosekunder innan katten satt bakom skohyllan igen och blängde SUUUURT.......

Som sagt, det där med kommunikation är inte alltid så lätt..... :D

Ha en bra start på veckan! Kram

Och så slog kalendern över till mars och vi har årets första vårdag här! Och för att fira vårens intåg, tog jag och maken en härlig promenad efter jobbet i de sista solstrålarna för dagen.... Och som bevis att våren är här, så hittade vi årets första blåsippa!

Visst njuter man lika mycket, varje vår, när man hittar dess ljuvliga små blommor..... Och känslan av att man hinner ut efter jobbet, för att fånga dagens sista solstrålar, är oslagbar! Helt klart på väg mot rätt årstid.... Sol och värme....

Och i morgon är det fredag..... Veckans bästa dag! Kram på er!

... på bästa sätt! När grabbarna valde att lämna huset, ( eller flydde???) bjöds det tillfälle för äkta mor- och dotterhelg... Från fredagkväll ända till söndagskväll... Riktigt mysigt att få tillbringa så lång tid tillsammans, bara vi två.....

Och programmet var sedan länge spikat.... SJÄLVKLART begav vi oss till hästnördarnas Mecka, Göteborg Horse Show.... Och vi blev inte besvikna i år heller.... Möjligtvis kändes det väl lite konstigt att bara ha en ponny att förse med rosa rosetter och andra ting, men detta öppnade ju även upp möjligheter för annan shopping... Vi råkade snubbla över en monter som sålde Hunters-stövlar... Gissa om unga damen var LYCKLIG när hon vandrade ut med en påse innehållande ett par stövlar i rätt storlek?

Söndagen spenderade vi på bästa sätt... Upp med soluppgången och på med joggingskorna för att fånga de första magiska solstrålarna.... Soluppgångar ÄR underbara! :)

Och sedan fortsatte vi med söndagsmiddag hos finaste kusinen Matilda, som har hunnit att passera 35-års sträcket.... Oj vad gott det var....

En helg går fort..... :) Ha en bra start på veckan!

... fick vi vara med om, där nere i Österrike.... På dygnet från onsdag morgon till torsdag morgon, kom det ca 30 - 40 cm nysnö.... Den totala lyckan, kan man tro, för den inbitna skidåkaren.... Men som i stället förbyttes till total frustration, för de otåliga skidgästerna.... Lite lätt naiva, staplade vi i väg i ottan till skidbussen för att passa första bussen och SÅ KLART hänga på låset när det bjöds på nysnö... En chans man inte vill missa... Vad vi inte begrep vid det tillfället, var vad det innebar, när det kom så mycket snö på en gång.... Då lavinrisken låg på nivå 3 på en skala 1 - 5 FÖRE snöfallet, så borde vi ju kunnat räkna ut att det inte blev bättre... Så där stod vi otåliga och väntade på en buss som aldrig kom.... Tiden gick och vi tyckte allt i hop var mycket märkligt..... Till slut, efter lång väntan, så dök ÄNTLIGEN en buss upp som transporterade oss fram till liften.... För att mötas av beskedet : STÄNGT.... Nästa information kommer om en timma....

Och vi var ju inte direkt ensamma om att stå där och stampa..... Ryktena började florera i köerna.... Så vi beslutade oss för att ta oss ett par km längre bort i dalgången och försöka ta oss upp i systemet där.... Ny busstur och så kom vi TILL SLUT fram efter ett par varv på bussen i Mayerhofen.... Och det var ju fler än vi som hade kläckt denna briljanta idé om jag säger som så.....

När vi äntligen kom vi upp, 2.5 timmar försenade ur vårt perspektiv, visar det sig att 3 pister är öppna och där skall då alla glada entusiaster trängas.... Kan säga som så, att det var VÄLDIGT NÄRA att jag slängde mig i gondolen ner igen....

Men strax därefter började systemet succesivt öppnas upp och vi kunde så sakta ta oss över berget och bort till den delen av systemet som blev vårt favorit-tillhåll..... Och där bjöds det på skidåkning som vi sent skall glömma! Bland annat den fina vurpan som jag visade i förra inlägget.... :)

Dagen förflöt och något möra fram på eftermidagen, tar vi liften ner, lagom tills systemet skulle stänga, för att landa i byn Tux och sedan ta skidbussen tillbaka till Mayerhofen.... Under nedfärden i liften drabbades Matilda av ett migränanfall.... Men jag försökte få henne att härda ut.... Vi skulle ju strax vara nere....

Väl nere i byn stapplar vi ner de 400 meterna till busshållplatsen, för att där mötas av en herre som vänligt upplyser oss om att vägen är AVSTÄNGD!!! Så har vi inte tänkt att ta in på hotell i Tux så är enda vägen till Mayerhofen över berget.... Att jag inte bara lade mig ner och dog i det ögonblicket.....

Nu skulle vi alltså TILLBAKA upp, hela vägen över HELA systemet igen, INNAN mörkret föll och med en unge med pågående migränanfall..... Och för att göra det hela lite mer spännande, cirkulerade en helikopter som släppte ner sprängladdningar för att utlösa laviner och säkra upp pister inför morgondagen....

Kl 18.00 PRICK klev vi in i gondolen som går ner till Mayerhofen..... Två timmar efter att liften egentligen hade stängt..... Dom hade alltså haft vänligheten, att hålla liftsystemet öppet, för att vi skidvägen skulle kunna ta oss hem...  Matilda var SÅ OTROLIGT tapper och kämpade hela vägen, trots sin migrän..... Så när vi tillslut klev in i vårt hus, var det en liten tjej som fullkomligt stupade raklång på sängen och vaknade inte förrän morgonen efter......

Den hemfärden kommer att gå till historien och den blev liiiiite mer spännande än vad jag kanske hade önskat.....