Härrom dagen berättade jag om sonen som befinner sig i någon begynnelse till tonår. Arg på hela familjen. Vissa mor´nar räcker det att vi visar oss innan första avhyvlingen kommer... Suck... Man får försöka att bara ta emot så lungt det går... I går kom han hemcyklandes från skolan och berättade att han tagit vägen förbi byn´s cykelaffär för lite service på sin cykel. Jag åkte ner till affären för att göra rätt för min lilla ängel. När jag kliver in möts jag av ägaren. -Vilken fin kille ni har! säger hon. -Tycker du? säger jag lite förvånat... -Jaa, han är så artig och trevlig! Och tackade såå mycket för hjälpen! Det uppskattar vi!

 Oj, så stolt jag blev... Sådant går hem hos en mamma! Så fantastiskt skönt att höra att dom små liven kan uppföra sig ute bland folk. Ibland undrar man ju...