I kväll har vi varit och kollat på MaRKs Luciashow, en fantastiskt rolig, härlig show, men ack så kall..... När termometern visar -15 grader är ett ridhus ingen härlig plats att sitta i ett par timmar MEN man gör det så gärna bara för att få se vad våra härliga ungar har hittat på... Många goa skratt blev det och så var det ju som avslutning ett traditionellt luciatåg.... Och inte vilken lucia som helst utan VÅRAN lilla gullunge hade turen att bli lucia! Så mamma och pappa satt på första parkett så klart, hur kallt det nu än var....

Ursäkta ett extremt dålig bild, men ridhuset var nedsläckt så förutsättningarna var inte de bästa....

Som minne till Lucian hade Viktorins i Kinna mycket generöst skänkt ett smycke... Mycket uppskattat kan jag meddela! :D

Gissa om det var en liten stolt Lucia som åkte hem med sitt fina halsband på sig??? Stort tack till alla tjejerna i MaRKus som hade lagt ner ett toppenjobb och bjöd oss på en fantastiskt rolig show!

Önskar er alla en härlig Lucia i morgon!

 

Ewa

12 december 2010 23:04

Oh vilken fin Lucia! Förstår om hon var stolt och ett sånt fint smycke som minne, måste ha varit en "kalasdag"

Kram
Ewa

http://www.hemmahosewa.blogspot.com

 

Min plats i solen

15 december 2010 21:46

Vilken fin och stolt lucia! :) Och jag kan tänka mig att föräldrarna höll värmen av stolthet över sin lilla tjej? Hu, jag minns hur kallt det kan bli i ett ridhus från då ena dottern red.

Vad roligt att hon fick ett fint halssmycke som minne. En fin gest! :)

Ta hand om dig vännen!

Kram Lotta

http://minplatsisolen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...