Måste berätta om en händelse jag råkade ut för i fredags. Då jag sedan fyra år tillbaka har en sjukdom som heter Mikroskopisk polyangit och kräver regelbunden medicinering, leder det till att man är på apoteket med jämna mellanrum. Nu hoppas jag att det inte är allt för många apotekare som läser detta...  Eftersom det ALLTID tar lång tid att hämta ut recept så har man gott om tid att studera både personal och kunder. Och det kan vara ganska facsinerande... Förra gången jag var där dök det upp den pensionerad "apotekare" som givetvis skulle avhandla allt med alla och vi andra fick snällt sitta där och vänta och lyssna... Vare sig vi ville eller inte. Men ett annat genongående drag hos damerna på apoteket är att dom ser sååå sura och bistra ut.... I varje fall klev jag in i fredags eftermiddag för att hämta ut en ny omgång. Två kassor är öppna. Den ena kassa är ockuperad av en äldre, gnällig, lätt hysterisk kund som högt och ljudligt påtalar alla sina åkommor och försöker övertala personalen om att hon minsann visst behöver den där medicinen som hon tydligen inte har något reccept på...Alla annan verksamhet liksom stannar upp gå grund utav cirkusen kring denna dam. I varje fall så kommer jag fram till kassan medans den äldre damen fortfarande håller på och gnäller och gapar. Lämnar mitt personnummer och jag möts av frågan - Vad är det du vill ha? I detta ögonblick känner jag hur damen på något sätt utsätter mig för ett test. För att se om jag vet vad mina mediciner heter. Om jag kan utala namnet. - Oj, det skulle du ju nästan ha medalj för, säger hon när jag snällt talat om för henne vilka mediciner som finns på mitt e-recept. När hon kommer tillbaka med medicinen frågar hon standardfrågan om jag har ätit den förrut. På något sätt känner jag att mitt tålamod är slut och tänker att jag skall minnsan leka med dig tillbaka... -Jajjamän! Och det går jättebra! Så hurtigt jag bara kan... -Man behöver faktiskt inte vara så glad.... får jag som svar... Nähe, tänker jag för mig själv. Men det blir då f..n inte bättre av att gå och älta sitt elände heller! Så jag tänker fortsätta vara optimist och ha en possitv inställning !

Ha en underbar dag!

 

Laila

2 september 2009 16:24

Det skal du så absolutt fortsetta med Carin!

 

Carin

2 september 2009 22:21

Jag lovar! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...