För några år sedan i samband med att jag insjuknade i min sjukdom, inträffade, för mig, en märklig sak. En dag kom det fram en kvinna till mig på byn och säger: - Vi har ett litet stipendie till dig. Som en liten uppmuntran för att du har haft det så tufft nu.

Det visar sig att för ett antal år sedan så fanns det en man i Fritsla, som jag inte ens vet vad han hette, som testamenterade sina pengar till en fond, som skulle gå till Fritslabornas väl. Vilken fin gest till alla oss Fritslabor!!!

Jag fick mitt stipendie och funderade ett tag på vad jag skulle göra med det. Jag blev faktiskt enormt glad när jag fick stipendiet och det kändes som en stor uppmuntran! Efter ett tag beslöt jag mig i varje fall för att köpa en tavla för pengarna. Valet föll på en akvarell av Eva Gill Davidson och det kändes ännu bättre då Eva också är Fritslabo och på så vis gick pengarna ännu en gång till en Fritslabo.

Hur som, varje gång jag tittar på min tavla så blir jag glad. Inte bara av motivet, utan den påminner mig om historien runt den. Så mitt uppdrag till er i dag; skaffa er en egopryl som ni blir uppriktigt glada av att ha eller se!

Ha en underbar fredag och njut av höstsolen!

 

Linda igen...

18 september 2009 09:27

Hennes tavlor är underbara! Mamma har en hon målat avWilmer. En tur i helgen? Vad sägs om det? nDu kan väl slänga iväg ett mess i så fall... Kraam

 

Carin

18 september 2009 10:01

Gärna! Är lite mycket inbokat bara men skall försöka hitta ett hål... ;-) Skickar ett mess.... Kram!

 

Affi

18 september 2009 16:27

Ja jag fick oxå av den fonden. Blev helt paff och glad när dom kom och knacka på och gav mig gåvan.
Tänk vad lite kan göra mycket!!
Kram på dig!

http://grodansdagbok.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...