Att livet består av en berg- och dalbana som stundals går upp och stundals går ner, det vet vi alla som har hunnit en bit på vägen... Vi prövas alla, om än på olika sätt, periodvis....

Min kanske största prövning i livet hit intills, var när jag blev sjuk för sex år sedan... Men jag hade turen att jag lever NU, då det finns möjlighet att ställa diagnos, vilket det inte gjorde för tjugo år sedan och att jag lever i Sverige där jag har möjligheten att få vård och medicin.

I dagsläget tänker jag överhuvudtaget inte längre på min sjukdom, mer än att jag måste komma i håg mina mediciner samt ta mig till Vårdcentralen var 8:e vecka för provtagning...

Men i går fick jag en fråga: -Tycker du inte att det är HEMSKT att du måste ta mediciner? Och ärligt, nej, det gör jag inte.... Jag är tvärt emot väldigt GLAD att det finns mediciner... Tack vare dessa små piller så har jag ju fått en andra chans... En bonus som inte hade varit möjlig utan dessa små piller.... Fantastiskt....

Så jag tror att jag har en lite ödmjukare syn på livet.... Och känner en stor tacksamhet... För jag vet att inget är att ta för givet..... Varje dag är en gåva.

 

anna

5 oktober 2011 09:28

Du har så rätt. Livet är en stor gåva. Jag kan också känna sådan tacksamhet då ett av barnen varit riktigt illa däran tre gånger i livet.

Nu brottas jag istället med en av dem som har en svår ätstörning och gudarna ska veta att det är ett helvete. Bloggen är min räddning även om jag inte kan yppa ett enda ord där.

Ha en fin dag fina du!

http://coolaannna.blogspot.com

carin johansson

5 oktober 2011 09:40

Åååå.... Anna.... Styrkekraaam till dig!

 

Lotta

5 oktober 2011 11:41

Livet är inte alltid enkelt och som du skriver Carin, med åren prövas man och det kan vara mycket tufft. Allt kan hända. Tillvaron är skör! Men motsatsen blir också en enorm lycka och uppskattning för de dagar som är bra, de där dagarna som bara är. Det behöver inte vara märkvärdigheter alls. 

Att få en andra chans ger helt andra perspektiv.  Och visst är varje dag en gåva. Att vi, våra nära och kära mår bra är ju det viktigaste! 

Carin, mycket tänkvärt och jag är glad att du mår så bra nu

Kramar till dig

http://www.charmigacharlie.blogspot.com

carin johansson

5 oktober 2011 11:47

Tack Lotta!

 

Min plats i solen

5 oktober 2011 12:26

Du har så rätt Carin, varje dag är en gåva ch det är kanske just påminnelsen om vår egen oh andras dödlighet som gör livet så fantastiskt. För vetskapen om att vi alla en dag ska dö och vi inte vet när tvingar oss att leva här och nu och göra det bästa möjliga vi kan av varenda dag vi får.

Jag är glad att du mår bra idag Carin och att du med hjälp av medicin kan fortsätta att må bra. Själv får jag tamedicin varje dag resten av mitt liv för min astma och prcis som du känner jag en taksamhet över den där medicinen för alternativet känns inte alls vidare lockande.

Stor kram till dig fina Carin

http://minplatsisolen.blogspot.com

carin johansson

5 oktober 2011 13:26

Tack Lotta! Hur otroligt fort livet kan ändra sig, fick vi ju plågsamt se på nära håll i sommras... Och då blev det verkligen uppenbart att var dag är en gåva.... Kraaam

 

Att Vara Någons Fru

5 oktober 2011 12:32

så himla fin inställning <3

http://attvaranagonsfru.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...