.... kallade vi dom på skämt, när dom flyttade in i Finabo för ett år sedan.... Doris och Ville.... Som två små ulliga troll..... Virvlandes runt i spånet i stallet.... INGET fick man ha i fred.... Högt och lågt klättrade dom.... Men som med det mesta, kom dom undan med att vara fantastiskt söta!

Doris som fortfarande har samma nyfikna uppsyn....

Ville en något lugnare misse.....

Otroligt söta var dom när dom kom!

Doris......

Ville....

Mer kramsjuka och gosiga katter än vad vi har får man nog faktiskt leta efter.... I och med att dom har lång päls, så blir det ju lite pälsvård emellan åt.... I lördags fick jag och Matilda släpa in Ville i duschen, då han hade lyckats med att få något fruktansvärt illaluktande i pälsen.... Detta var första gågnen jag skulle duscha en katt, men det gick hur fint som helst! Och när han sedan fick ligga och torka på en frottehanduk på värmegolvet, då kunde inte livet te sig så värst mycket bättre, tyckte Ville!

Och Doris brukar inta possition som en trasdocka när det är dags att bli borstad.... Hon lägger huvudet och framtassarna på min arm och sedan hänger resten av kroppen helt lealöst! :D Är ganska säker på att om hon INTE gillade det, så skulle hon nog inte slappna av på det viset!

Ha en bra onsdag!

 

Lena

19 oktober 2011 09:51

Så söta! Ska bli spännande att se skafferiet! :)

Fina bilder på Finabo, Carin. Du får ge mig en snabblektion när du kommer in nästa gång! Ha en fin dag - i regn och blåst!

http://aratorp.blogspot.com

 

Min plats i solen

19 oktober 2011 14:07

Knoll och Tott är söta som socker båda två. Både som små och stora. :) Och visst är det härligt att de där små djuren kan bli högt älskade och självklara familjemedlemmar som man inte kan tänka sig vara utan. Här hemma har vi också två stycken gosiga katter som älskas oändligt. Katter är fina och kloka djur. :)

Sköt om dig!

Kram Lotta

http://minplatsisolen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till att börja med, jag är nu förtiden en usel bloggare... Förlåt... Men fokus i livet ändrar sig, liksom intressena gör... När jag startade den här bloggen 2009, så var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjuk...

... jagar numera på de sälla jaktmarkerna... Ni som har hängt med här genom åren, har fått ta del av Selmas små äventyr... Men nu finns hon alltså inte hos oss längre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att börja gråta... I morgon är det 14 daga...

... och ibland känner jag att jag inte hänger med i svängarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har gått rasande fort! Och när jag lutar mig tillbaka och tänker tillbaka, så kan jag konstatera att sommaren har varit en sådan där bra,...

... så länge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa vän Lotta... -Har ni något planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga särsklida planer... -Vill ni hänga med till Haverdal för att galoppera på stranden??? Ni...

... till det yttersta... Kan man ibland hamna i funderingar kring livets mening...   Denna sista veckan, har mentalt varit en pröving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...   I söndags skedde en fruktansvärd olycka, där 52 ungdomar i frå...