I morses blev jag brutalt påmind om att 40-års strecket närmar sig med ilfart... Stel och öm av träningsvärk stapplade jag upp ur sängen... Priset man får betala för en underbar ridtur genom Fritslaskogarna.... Och då inte på våra små pållar.... Nej, den här gången var det RIKTIGA hästkrafter.... Linda ville ha sällskap och Coccos ville bli rastad....
Min mor hade en stilla undran någon gång när jag var si så där 16 år.... -Skall det aldrig gå över? (Hästintresset, alltså...) Och nej mamma, det går aldrig över....
Lyckan att sitta där i sadel och flyga fram längs med skogsvägarna är så obeskrivlig, att den endast kan sammanfattas med ordet passion.... Känslan av att vara ett med hästen.... Total kontroll och vinddraget i ansiktet... Jag tror det är omöjligt att beskriva för en oinvigd... Men lyckan är total.... För ett ögonblick känner man sig som sexton igen... Glädjen är lika stor.... Ända tills dagen efter.... Då inser man brutalt att man INTE är sexton längre.... :D
Bild lånad från nätet.....
Men passionen överväger vilken träningsvärk som helst! Tack Linda för att du släpar med mig ut!
Ha en härlig dag!
Anna Persson
28 december 2011 10:29
Hihihih, det är inte mer än rätt hihih att fler närmar sig 40 -strecket!!!
Men vad härligt det låter att sväva omkring på hästryggen så där! Tyvärr är jag själv hästrädd...Kjell hade massor av hästar när jag träffa honom men jag har aldrig lyckats bli av med rädslan!
Ha en fin onsdag, jösses här var man veckodagsblind(!) Kram Anna
http://coolaannna.blogspot.com
Jeanette Rudberg
28 december 2011 14:12
Jag var också i stallet i går - Detta trodde du inte du skulle få höra från mig, eller??!! Haahha.
Lotta
28 december 2011 20:05
Ah, så underbart! Jag rider inte men har gjort det lite grann när jag var yngre. Kan tänka mig känslan! Du beskriver det så bra....och visst är det skönt att känna sig som 16 även om det kommer litet surt efter ;)
Vad härligt att du bor så att du kan njuta av din passion!
Kramar!
http://www.charmigacharlie.blogspot.com;
Min plats i solen
29 december 2011 20:39
Hej Carin!
Härligt att läsa om din passion och vad roligt att den fortfarande håller i sig. Det är ju det som är det härlig med passioner. They're for life! :)
Jag tror att du och min äldsta dotter förstår varandra riktigt väl för enligt henne finns det inte mycket som slår att galoppera längs strandkanten och känna vinden båsa i håret och adrenalinet spruta i kroppen. :)
Haha, det må hända att vi är lite stela i kroppen så här strax före 40 vännen men visst är vi snyggare och starkare än vi någonsin har varit? ;)
Njut nu av dessa sista härliga dagar och nästa år kommer att bli vårt år, 40 to be. :)
Stor Kram
Lotta
http://minplatsisolen.blogspot.com