Matilda var ju i kyrkan i torsdags och läste julevangeliet på avslutningen. Kameran blev ju såklart liggande hemma.... MEN igår fick jag ett mail med tillhörande kort...

Tack Åsa! Tur att man har grannar!

Så här dagarna före jul så är ju förväntningarna höga. Jag minns en julafton då jag själv skulle fylla fyra år. Vi skulle fira hemma hos farmor och farfar. Då dom var bönder så skulle alla djuren skötas först innan det var tal om någon tomte. Så julaftonen kändes stundtals väldigt lång..... Medans farfar och några av mina farbröder är och ser till tjurarna, slänger en tjur till med huvudet, träffar farfar rätt i skinkan och hela hornet tränger rakt upp i muskeln. Jag minns kalabaliken som uppstod när dom kommer insläpandes med farfar genom dörren. Det blev ju givetvis vidare transport till sjukhuset...

Men även den här julaftonen så dyker tomten upp. Men han undrar ju givetvis vart Thure är. Man berättar vad som har hänt och övergår sedan till julklappsutdelning.

Morgonen efter så sitter jag i ottan med farmor i köket. -Farmor, var det inte en väldigt konstig tomte som var här i går? säger jag. -Tycker du det?frågar farmor.

-Ja, när ni berättade vad som hade hänt med farfar, så sa tomten ÅH FAN, det får väl inte en tomte säga......

Mmmm, alla tomtar, tänk på vad ni säger! Små grytor har STORA öron!

Ha en underbar dag!